förvirrad

jag vet inte vart jag ska börja. ordet h**a borde inte finnas i vårat ordförråd, men gör det de tvärr. han skulle respektera det men gjorde inte de o fick världens utbrott på mig för att jag påpekade att jag inte tyckte om det. jag vill inte höra det av någon i min närhet. bär man en ilska inom sig så borde man få utlopp för den men mot rätt person, är det inte befogat så ska man be om ursäkt men så långt har han inte tänkt än tydligen för det har fan gått en vecka utan att jag har hört någon ursäkt. visst har han skickat att han vill träffa mig och saknar mig men det är ingen ursäkt! han har verkligen ingen rätt att angripa mina föräldrar o säga saker om dem bara för att hans föräldrar har betett sig dumt emot honom. jag har aldrig yttrat mig om hans mamma o pappa o har jag tyckt något så har jag sagt det på en gång. varför är det så svårt och säga något om man tycker nåt är fel på en gång???? varför ska det komma upp efter flera månader? alla personer har rätt till en åsikt absolut men man måste vara beredd på att det kan komma en åsikt om åsikten, det blir en dikussion. är man inte beredd att diskutera saken så kan man lika gärna hålla tyst! allt är inte svart eller vitt i den här världen det funkar inte riktigt så när ska du förstå det? du har ingen rätt att döma varken mig eller min familj. jag har berättat saker som har hänt mig för dig för att du skulle kunna lära känna mig, förstå mig. men det enda du gjorde egentligen var att döma, varför? vad får du ut av det? är man en vän så lyssnar man och stöttar den andra personen, kan du få in det i din hjärna? jag står egentligen i vägskäl just nu, ska jag kämpa eller ska jag skita i dig? jag behöver inte höra på ditt skitsnack, det du vet, vet redan jag det är inget du behöver tala om för mig. jag har redan suttit där men ändrat mig för det går inte att tänka på det viset!!